Husets historia samt något om hur det såg ut här tidigare.


Huset Ludvigsbergsgatan 31-43 byggdes som hyreshus 1963 och omvandlades till bostadsrättsförening 2001, Brf Skinnarviksberget nr 2. Dessförinnan var det kommunala Svenska Bostäder som var fastighetsägare.


Totalt består fastigheten av 97 lägenheter, varav 6 är hyresrätter (mars 2018) och en brf-lokal. Många lägenheterna har en fantastisk utsikt över de små fina kulturhusen på Gamla Lundagatan från 1700-talet som ringlar sig upp mot Skinnarviksberget. Vårt område är avskilt och ganska lugnt samtidigt som det är nära till affärer och naturområden. Det är bara några minuters promenad till Monteliusvägen i öster med sin fantastiska utsikt. Skinnarviksbergets topp når man på en minut, Långholmen och Tantolundens grönområden i väster ligger på promenadavstånd.


                                                          60-talet

Vårt fina betonghus ritades av arkitekt Sverker Feuk som också ritade flera hus till Svenska Bostäder (SB). 60-talets arkitektur präglades av materialen glas, tegel och betong. Vårt hus är ett tydligt exempel på denna stil. Områdena skulle vara bilfria med grönytor och öppenhet. Både här och på andra byggen satsade SB på konstnärlig utsmyckning. Östra gavelns konstverk "Betongträdet" samt portgångarnas tegeldekor utfördes av konstnären Per Erik Willö 1965.

 

Gamla Lundagatan är en typisk bit av gamla Söder. In på 60-talet var den bland de få södergator som hade kvar bebyggelsen från gamla tiders Stockholm.

 

De gamla sten- och träkåkarna revs dock och gav plats för våra hus 1962-63. Man sparade dock den norra sidan, där det vi kallar kulturhusen ligger. Man ändrade också namnet så att gatan nu har två namn, Gamla Lundagatan med sin grusväg och Ludvigsbergsgatan.



                                              Villa Ludvigsberg

Det som också ger prägel åt vårt område, förutom den fina utsikten över Riddarfjärden med Stadshuset i förgrunden är bryggeribyggnaden och disponentbyggnaden Ludvigsberg. Huset är blåmärkt av Stadsmuseet, dvs den har "synnerligen höga kulturhistoriska värden". Idag är det kontor i huset.


Det är villan, byggd 1859-60, vid dåvarande Ludvigsbergs gjuteri och mekaniska verkstad som fått ge namnet till vår gata. Tidigare hette den Skinnarviksgatan innan man bytte till dagens namn 1952.

 

1893 brann det gamla Münchenbryggeriet och förstörde större delen av bryggeriet. Men det byggdes raskt upp igen. 1971 stängdes bryggeriet för gott och in flyttade småverkstäder och industrier.

 

Meningen var att det skulle rivas men 1974 vann stockholmarna kampen om bryggeribyggnaden som fick vara kvar liksom Villa Ludvigsberg.

 

Text: Mona Grünewald/Bearbetning Göran S Sangberg


        50-tal. Flygfoto av vårt område.

OBS - Klicka på bilderna så blir de större.

Skinnarviken 1600-tal

Namnet Skinnarviken har sitt ursprung från 1600-talet då skinnare eller garvare bedrev sitt hantverk här vid Riddarfjärdens strand. Stockholm växte och då skinnberedning var en både illaluktande och brandfarlig verksamhet som krävde mycket vatten hamnade detta hantverk i utkanten av dåtidens Stockholm.


Namnet Skinnarviksberget är belagt 1636 och tio år senare skrivs "nerdher weedh Siöstrandhen Östan om Skjinnare wijken" då syftande på den plats där Münchenbryggeriet ligger idag. Namnet dyker även upp i en bouppteckning från 1658, som talar om att Jöran Marckusson-Skinnare var skinnare och godsägare vid Skinnarewicks-gatun (nuvarande Ludvigsbergsgatan).


"Till sådana här utkantsområden sökte sig även de mindre bemedlade, och bebyggelsen karaktäriserades under 1700- och 1800-talen av småskalighet och enkelhet. Här fanns relativt stora trädgårdar där de boende odlade grönsaker och andra växter för husbehov.


De små husen rymde många boende, och arkivhandlingar anger sysselsättningar med anknytning bland annat till sjöfart och hantverksyrken. Här bodde även fattiga pigor, arbetskarlar coh fabrikarbetare," skriver Stadsholmen AB om våra kvarter.


Münchenbryggeriet 1860 med det kala Skinnarviksberget ovanför. Uppe till  vänster på berget syns "Titzien fåfänga" som finns kvar ännu idag.           

Foto A Roesler, Stockholm Stadsmuseum (SSM)


                            Verkstad och bryggeri

Ludvigsberg var en egendom och en mekanisk verkstad vid Duvogränd ovanför Skinnarviken. Här på bergets östra sida, fanns från 1700-talets början och fram till 1840-talet en väderkvarn, kallad "Skinnarviks kvarn" eller "Mårten Sommes kvarn", som gav upphov till kvartersnamnet Sommens kvarn större, det är de äldre husen mittemot vår fastighet. Namnet syftar på kvarnägaren Mårten Sohm som var en tysk bagare.


Från 1826 till 1861 ägde släkten Lamm mark och verksamheter i grannskapet. Salomon Ludvig Lamm drev också varvs- och rederirörelse på Långholmen. År 1843 grundades Ludwigsbergs gjuteri och mekaniska verkstad av Jacques Lamm på det markområdet vid Skinnarviksberget som köpts av hans far Salomon Ludwig Lamm samma år. Namnet är den unge gjuterifabrikörens hyllning till sin far. Fabriksverksamheten utvecklades snabbt och firman blev under 1800-talet ett av Sveriges största industriföretag, även känt internationellt. 1878 bildades Ludwigsbergs Verkstads AB och 1881 övertog Carl Robert Lamm (1856-1938) ledningen för företaget. Det blev bland annat känt för tillverkning av ångsprutor.


                                          Kyla till den nya ölen

1892 tillverkade Ludwigsbergs Verkstads AB den första svenska kylmaskinen. Den levererades till grannen Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand som behövde artificiell kyla för produktion av det underjästa ölen. "Genom denna uppfinning är bryggaren icke längre beroende af väderlekens ynnest eller ogunst, utan den jäsande vörtens och det lagrade ölets oundgängliga hållande vid låga temperaturgrader är både säkert och lätt."


Kylmaskiner blev en av firmans många produkter. Verkstadsföretaget Luth & Rosén AB, köpte Ludwigsbergs Verkstads AB 1904, och 1909 överflyttades verksamheten till detta företags övriga lokaler i Stockholm. I samband med en omorganisationen 1916 likviderades Ludwigsbergs Verkstads AB och uppgick helt i Luth & Rosén, vilket hösten 1930 blev en del av Asea.

Det intilliggande Münchenbryggeriet köpte in området 1904, men två fabrikshus från 1855-56 finns kvar i korsningen Söder Mälarstrand och Torkel Knutssonsgatan samt den magnifika chefsvillan "Villa Ludvigsberg" från 1859-60 ett stycke ovanför.


                              Hur såg det ut här tidigare?

De två kartorna här från 1885 respektive 1913 visar att Tavastgatan gick betydligt längre västerut tidigare. Idag går Tavastgatan endast fram till Bastugatan/Torkelknutssonsgatan. De röda markeringarna visar vårt hus placerat på de gamla kartorna. Observera att kartorna inte är i samma skala. Den asfalterade gångvägen på den södra sidan av vårt hus går där Tavastgatans västligaste del tidigare gick. Kanske valde byggherrarna att behålla den linjen från förr?


Där vårt hus ligger gick tidigare Lilla Haregränd, från Gamla Lundagatan ner till Tavastgatan. Straxt väster därom gick Stora Haregränd från Tavastgatan ner till Brännkyrkogatan. Somens qvarngränd lite längre västerut löpte från Gamla Lundagatan ned till Tavastgatans dåvarande västligaste ände.


Text Göran S  Sangberg


Kartdetalj ur 1885 års Stockholmskarta. SSM

Kartdetalj ur 1913 års karta. SSM

Gamla Lundagatan, sent 1800-tal. Sett mot öster. Stenhuset till vänster med det öppna fönstret kanske du känner igen?

Foto Kasper Salin, SSM

Här lite längre ner på gatan.

Foto Oscar Heimer 1910, SSM

Här ser vi Lundabron upp mot Gamla Lundagatan.

Foto Kasper Salin ca 1900. SSM.


Detta är Tavastgatan 1907. Fotograferat mot öster vid Somens Kvarngränd. Ungefär där Ludvigsbergsgatan 39-41 har sin bakre utgång med trapporna ned mot Brännkyrkogatan. Foto Oscar Heimer, SSM.

Tavastgatan korsningen Stora Haregatan 1902. SSM/CC.

Hörnan Tavastgatan 55 och Stora Haregränd, mot söder och Brännkyrkogatan. Foto Oscar Heimer 1907, SSM.

Denna teckning av Per Lindroos visar vårt kvarter innan det revs i början av 60-talet.

Här borras och sprängs för parkering och ett nytt hus. Året är 1962 och ungefär ett år senare står vårt hus klart. Foto Lennart af Petersens. SSM.

Så här blev det till slut!

Bildbearbetning och research Göran S Sangberg


Källor:

- Stockholms Stadsmuseum (SSM)

- Stockholmskällan. 

- Stadsarkivet

- Wikipedia.

- Per Lindroos/Johan Eriksson, Söder-Tur 2, 2013.